|
Karl XIII – värd
minnas också i Lovisa
Artikeln baserar sig på ett föredrag
av professor Olle Sirén
vid upphängningen av Karl XIII:s porträtt i Degerby Gille den 16
mars 2007.
Degerby Gille r.f:s samling porträtt i kopparstick av kungar och
drottningar är till största delen en gåva av läkaren Gunnar
Wingren från Sverige. Dr Wingren vistades i Lovisa omkring år 1930
och följde intresserat med restaureringen av rusthållsbyggnaden och
grundandet av klubben Degerby Gille, med dess uppgift bl.a. att vårda
traditionsarvet. Han skänkte till klubben en serie porträtt av
svenska monarker från och med senmedeltiden till ett stycke in på året
1809. Det blev alltså en samling porträtt av kungar och drottningar
i det odelade svenska riket, som omfattade nuvarande både Sverige och
Finland. Dr Wingren ville att donationen skulle erinra om de värdefulla
gamla banden mellan de två länderna.
Hertig Karl blir ung Karl XIII
Den Wingrenska porträttserien på Gillet har i 77 års tid slutat med
Gustav IV Adolf och hans gemål. Frågan anmäler sig om det så bör
vara eller om kanske Gustav IV Adolfs närmaste efterträdare, hans
farbror Karl XIII, borde finnas med i serien.
De historiska sammanhangen bör något utredas, och divergerande
synpunkter på saken som kan anläggas bör noteras.
I Gustav IV Adolfs svenska officerskår var man missnöjd med kungens
sätt att försöka leda kriget mot Ryssland, som hade utbrutit i början
av 1808. Våren 1809 gjorde general Adlercreutz, hjälten från
Siikajoki, hemmahörande i Östnyland (Borgå Kiala), slag i saken.
Den 13 mars 1809 tågade Adlercreutz i spetsen för en grupp
officerare in i kungens arbetsrum på Stockholms slott och avsatte
handgripligen monarken. Ett par veckor därefter avsade sig Gustav IV
Adolf skriftligen tronen. I maj förklarade riksdagen honom avsatt.
Hans farbror, hertig Karl, hyllades den 6 juni 1809 som Sveriges kung
under namnet Karl XIII. Det Sverige vars tron Karl XIII besteg
innefattade också riksdelen österom Bottniska viken. Så förhöll
det sig fram till den 17 september 1809, då Sverige med freden i
Fredrikshamn avstod Finland till Ryssland.
Karl XIII även finländarnas kung
några månader, nominellt
I litet över tre månader, juni-september 1809, hörde således
Finland till det kungarike som regerades från Stockholm av Karl XIII.
Så var det, dock huvudsakligen nominellt. Ty dessa månaders
politiska verklighet bjöd på komplikationer.
Under loppet av år 1808 och 1809 hade Ryssland erövrat praktiskt
taget hela Finland. I mars 1809 sammanträdde en finländsk ständerförsamling
i Borgå och svor ryska kejsaren trohet och lydnad, någonting som
folk på olika orter i landet hade gjort redan tidigare. Men det var
en ensidig viljeyttring. Den part som man från förut var skyldig
undersåtlig trohet, nämligen svenska riket och svenska kungen, hade
före fredsslutet i Fredrikshamn den 17 september 1809 inte löst finländarna
från deras gamla förpliktelser. Fram till september 1809 följde
t.ex. de svenska fredsförhandlarna i Fredrikshamn grundsatsen att
Finland fortfarande tillhörde det svenska riket, och att ett mål i förhandlingarna
var att Finland så skulle förbli, ett mål som man först i
slutskedet i september tvingades ge upp.
När eftervärlden bedömer situationen under de tre sommarmånaderna
1809 observerar den givetvis det motstridiga i förhållandet mellan
å ena sidan strävanden och principer, å andra sidan den realpolitik
som vapens makt hade dikterat. Med sådana reservationer finns det
visst formellt fog för uppfattningen att den finländska riksdelens
folk ännu i juni-september 1809 hörde till svenska kungens undersåtar.
Men det kan inte förnekas att Karl XIII:s position som konung även för
finländarna framstår som problematisk. I alla händelser måste den
positionen betraktas som kortvarig.
”Segraren vid Hogland”
Frimurarchef
Här bör vid detta tillfälle också något sägas om Karl XIII:s
verksamhet och person. I egenskap av hertig Karl, den yngre brodern,
stod han länge i skuggan av kung Gustav III. Men han anförtroddes
tidvis viktiga uppdrag. Under Gustav III:s ryska krig 1788-90 verkade
hertig Karl som amiral och chef för den svenska flottan i Finska
viken; han hade fått sjöofficers utbildning.
Han hade goda medhjälpare ombord men kan inte betraktas bara som en
galjonsfigur (om ordvalet tillåts i sammanhanget). Bland annat ledde
han den svenska flottan i det första sjöslaget vid Hogland. Slaget
kan anses ha slutat oavgjort, men så att vardera sidan kunde utropa
sig som vinnare. Hertig Karl bar sedan med stolthet hedersepitetet
”Segraren vid Hogland”.
Ett halvår efter att ha bestigit tronen 1809 drabbades Karl XIII av
ett slaganfall från vilket han inte helt repade sig under sina återstående
tio levnadsår. Han accepterade utan protester en alltmer passiv
tillvaro och kom på så sätt att jämna vägen för maktutövningen
av den första Bernadotten, denne först som kronprins och efter 1818
som kung Karl XIV Johan.
I kulturhistorien har Karl XIII fått en fotnot i sin egenskap av make
till drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon var ett med vass penna
försett fruntimmer, som skrev dagbok. Den publicerades på 1900-talet
i nio stadiga volymer, fulla av insides information om hov- och
kulturliv men också om det politiska spelet. Möjligen skall det
framdeles bli anledning att hör återkomma till den litterära
drottningen.
Internationellt kom Karl XIII att bli känd som en av de stora i det
nordeuropeiska frimurarväsendet.
Han instiftade år 1811 en av organisationens fortfarande allra förnämsta
och exklusivaste utmärkelser, vid namn konung Carl XIII:s orden.
Karl XIII, familjen och staden
Lovisa
Slutligen bör noteras att Karl XIII under sin hertig- och amiralstid
bekantade sig med den östnyländska skärgården och att han flera gånger
seglade in till fästningsstaden Lovisa, den ort som 1752 hade fått
namn av hans mor. Den relationen kan ge anledning till följande
avslutande iakttagelser.
Karl XIII:s roll som kung över finländarna under några månader
1809 var huvudsakligen nominell. Från speciellt Lovisaperspektiv bör
Karl XIII emellertid, särskilt i ett avseende, räknas in bland
minnesvärda svenska monarker. Han är en av de fyra svenska kungar
som har besökt vår stad. Alla de fyra hör till familjekretsen kring
drottning Lovisa Ulrika. Den första är hennes make kung Adolf
Fredrik, som kom år 1752. Han följdes därpå av äldste sonen kung
Gustav III, som vistades här ett tiotal gånger från 1775 framåt,
sedan av yngre sonen Karl, den blivande Karl XIII, gäst här under
kriget 1788-90, och slutligen av sonsonen kung Gustav IV Adolf, som
besökte vår stad 1802. Han var den till dags dato sista svenska
kungen som gästat staden Lovisa.
De femtio åren 1752-1802 gav sålunda staden Lovisa speciella
kontakter med en drottning och fyra kungar. Uppsättningen får ses
som en stark hand i vår historias pokerspel.
Karl XIII var en av de fyra kungarna. Hans minne är även därför värt
att hugfästas i bild bland porträtten av de andra i den starka
handen.
Olle Sirén
Kopparsticket som klubben Degerby Gille erhöll den 16 mars återgår
på ett porträtt i olja målad av C.F. von Breda något av åren
1811-1818. Ett nästan identiskt Karl XIII-porträtt (bl.a. med samma
dekorationer) målat av Per Krafft d.y. återges här. Kungen är iförd
amiralsuniform, varmed han låter sig ses som ”Segraren vid
Hogland”. Kungen bär den av honom 1811 instiftade frimurarutmärkelsen
”Konung Carl XIII:s orden” i eldrött band om halsen. På bröstet
har han tecknen för de på 1700-talet stiftade svenska statsordnarna
Serafimern (med ordensband över axeln och stor kraschan) samt Svärds-,
Nordstjärne- och Vasaordnarna (den sistnämnda i en äldre upplaga, på
bilden till hälften dold). Rakt under Carl XIII-orden hänger i rött
band tecknet för Gyllene skinnets orden, vilket sedan 1400-talet har
utdelats av habsburgska kejsar- och kungahus.
Degerby Gille ordförande
Folke Lindborg tar här emot Karl den XIII kopparsticket av
"arbetshandsken"
ceremonimästaren Nils Holmberg representant för
Trettondagsorden som överlämnar gåvan.
Iden till tavlan av kungligheter
som ännu saknades på väggen i Degerby Gille hade väckts
av professor Olle Siren till Trettondagsorden och Friherinnan Lena
Rewell-Gripenberg
hade hörsammat förfrågan och sedan anskaffat och donerat tavlan
till Degerby Gille.
Sittande i mitten idesättaren till tavlans anskaffande och
kvällens föredragshållare professor Olle Sirén
Ramen sponsorerades av Aktia bank
| 
